Hua Hin är två saker på samma gång: en fiskehamn där båtarna fortfarande går ut, och en gammal kunglig badort där hovet tog med sig Bangkoks kök. Det gör matutbudet ovanligt brett för en ort av den här storleken – du kan äta grillad bläckfisk för fyrtio baht vid hamnen på förmiddagen och en förfinad currry på vit duk samma kväll.
Hua Hins egen specialitet är skaldjuren – staden var en fiskeby innan den blev badort, och fisken kommer in vid piren varje morgon. Ät pla pao, hel fisk grillad i saltskorpa, minst en gång. Den kostar 250–450 baht och är billigare än allt annat med samma kvalitet.
Skaldjuren är huvudnumret
Om du bara ska äta en sak i Hua Hin ska det vara skaldjur. Fisket sker fortfarande lokalt, och prisskillnaden mot Bangkok är påtaglig. Det du bör leta efter:
- Pla phao klua – hel fisk bakad i ett saltskal över kol, serverad med en het dippsås av vitlök, lime och chili. Saltet skalas av vid bordet och köttet innanför är ångat i sin egen fukt. Detta är ortens signaturrätt och kostar 250–500 baht (75–145 kronor) för en fisk som räcker till två.
- Kung phao – grillade jätteräkor, sålda per kilo eller per styck. Fråga alltid priset per kilo innan du pekar; det är här notor blir oväntade.
- Hoi lai phat phrik phao – musslor wokade med chilipasta och thailändsk basilika. Enkelt, billigt och en av de bästa sakerna på ett gatukök.
- Pu phat phong kari – krabba i currysås med ägg. Rätten som folk återvänder till Thailand för. Kladdig, arbetsam och värd besväret.
Skaldjursrestaurangerna ligger koncentrerade kring hamnen och längs strandvägen. En tumregel som håller överallt i Thailand: ställ dig där thailändarna står, och välj det ställe som har mest genomströmning. Hög omsättning betyder färsk vara, och färsk vara är hela poängen med skaldjur i tropikerna.
De klassiska rätterna, och vad de faktiskt är
Pad thai är den rätt alla känner till och den som skiljer sig mest mellan ställen. Bra pad thai är torr snarare än blöt, har rejält med tamarind och en syrlighet som balanserar sötman. Får du en söt, ketchupröd variant har du hamnat på ett turiststånd. Läs mer om pad thai och varför den smakar olika överallt
Tom yum goong – den heta och syrliga soppan med räkor, citrongräs, galangal och kaffirlime. Finns i två varianter: klar (nam sai) och med kokosmjölk (nam khon). Den klara är den ursprungliga och den vassare.
Som tam – papayasallad, stött i mortel. Beställs oftast i Isaan-varianten med fermenterad fisksås, som är betydligt starkare i smaken än den turistanpassade thailändska. Säg till om du vill ha den utan.
Massaman – den milda, nästan sötaktiga currygrytan med potatis, jordnötter och kanel, med tydligt arv från persiskt och indiskt kök. Det självklara valet för den som inte tål starkt. Mer om massaman curry
Khao niao mamuang – mango med sötad klibbris. Bäst mellan mars och juni när mangon är i säsong; utanför säsong används fryst frukt och skillnaden märks. Mer om mango sticky rice
Vill du veta vilken rätt thailändarna själva räknar som nationalrätt kan du läsa vad Thailands nationalrätt egentligen är.
Att beställa styrkan
Det här är den enskilt mest användbara kunskapen i thailändsk mat. Standard för en thailändsk gäst är betydligt starkare än vad de flesta svenskar klarar, och kocken anpassar automatiskt nedåt för utlänningar – ibland så mycket att rätten blir intetsägande. Ta kontrollen med tre uttryck:
- «Mai phet» – inte starkt. Blir ofta ändå lite starkt.
- «Phet nit noi» – lite starkt. Detta är den nivå de flesta svenskar trivs på.
- «Phet» – starkt, på thailändskt vis. Beställ inte detta första kvällen.
Vill du ha rätten utan fisksås eller räkpasta – vanligt vid allergi eller vegetarisk kost – räcker det sällan att säga «vegetarisk». Säg «mai sai nam pla» (utan fisksås) och «mai sai kapi» (utan räkpasta), tydligt och gärna innan du beställer resten.
Chili på bordet är inte kryddning utan justering. De fyra små skålarna – torkad chili, chili i vinäger, socker och fisksås – är till för att du ska ställa in rätten efter egen smak. Det är helt normalt att göra det, och lite förväntat.
Vad det kostar
| Ställe | Huvudrätt | I kronor |
|---|---|---|
| Gatukök / nattmarknadsstånd | 50–90 THB | 15–25 kr |
| Enkel lokal restaurang | 90–180 THB | 25–50 kr |
| Turistrestaurang i centrum | 180–350 THB | 50–100 kr |
| Skaldjur vid hamnen, per person | 400–800 THB | 115–230 kr |
| Hotellrestaurang | 500–1 200 THB | 145–350 kr |
Magen
Gatumat i Hua Hin är i allmänhet säker, och den vanligaste orsaken till turistmage är inte maten utan is och otvättade råvaror. Ät där det är kö, ät det som lagas framför dig, och undvik skaldjur som legat framme i värmen. Kranvatten dricker man inte – flaskvatten kostar 10–15 baht och finns överallt. Om kranvatten i Thailand
Vanliga frågor
Är isen farlig? Nej, i regel inte. Kommersiell is tillverkas av renat vatten och har ett hål rakt igenom cylindern – den är säker. Krossad is av oklart ursprung på ett litet stånd är en annan sak.
Får man be om bestick? Ja. Thailändare äter med sked och gaffel, inte pinnar – skeden är huvudredskapet och gaffeln skjuter maten dit. Pinnar används till nudelsoppor.
Ska man dela på rätterna? Ja, det är det thailändska sättet: flera rätter i mitten, eget ris framför sig. Beställ en rätt per person plus en extra, och be att de kommer allteftersom.