De flesta gaturätter kostar 40–80 baht. Nudelsoppa 45–70, pad thai 60–100, grillspett 15–30 styck, fruktshake 50–80, klibbris med mango 60–120. Priset står oftast skrivet på thailändska siffror eller arabiska – finns ingen skylt, fråga innan. Ett påslag på tio–tjugo baht mot turister förekommer men är litet.
Prislistan
| Rätt | Normalt | Turistläge |
|---|---|---|
| Nudelsoppa (kuay teow) | 45–70 baht | 80–120 |
| Pad thai | 60–100 baht | 120–180 |
| Stekt ris | 50–80 baht | 100–150 |
| Curry med ris | 50–80 baht | 120–180 |
| Papayasallad | 50–80 baht | 90–140 |
| Grillspett (moo ping) | 15–30 baht/st | 30–50 |
| Grillad kyckling, halv | 60–120 baht | 150–200 |
| Rotipannkaka | 40–70 baht | 70–100 |
| Fruktshake | 50–80 baht | 90–140 |
| Färsk frukt i bit | 20–40 baht | 50–70 |
| Klibbris med mango | 60–120 baht | 140–200 |
| Iskaffe (oliang) | 25–40 baht | 50–80 |
| Vatten, 600 ml | 7–15 baht | 20–30 |
Hur du vet att priset är rätt
De flesta stånd har priset skrivet, antingen på en skylt eller på själva varorna. Står det ingenting är det inte ett varningstecken i sig — men fråga då innan du beställer, inte efter.
Ett enkelt mått: titta på vad thailändare framför dig betalar. Räcker de fram en femtiolapp och får växel är rätten under femtio, oavsett vad du får höra.
Skillnaden mellan lokalpris och turistpris är sällan dramatisk i Hua Hin — tio till trettio baht per rätt. Det är värt att veta men inte värt att bråka om.
Var priset stiger
- Närmast stranden och piren. Läget kostar.
- På nattmarknaden, som är gjord för besökare.
- Vid hotellen, där vagnarna vet vem som kommer ut.
- På Cicada, som är kurerad och prissatt därefter.
Var priset sjunker: Chatchai-marknaden, gatuköken längs Phetkasem, och de inre gatorna i bostadsområdena. Se om att äta billigt.
Vad du får för pengarna
En gaturätt är en full måltid, inte en portion i svensk mening. En nudelsoppa för 60 baht mättar en vuxen, och två rätter räcker gott för de flesta.
Det som skiljer gatumat från restaurangmat är inte mängden utan bredden: du får en rätt, inte en meny. Vill du ha variation köper du från flera stånd och äter på samma bänk.
Att betala
Kontanter gäller. Ta med sedlar på tjugo, femtio och hundra — att räcka fram en tusenlapp för en rätt på femtio baht är opraktiskt och ibland omöjligt tidigt på dagen.
PromptPay, den thailändska QR-betalningen, har blivit vanlig även bland gatustånd, men kräver thailändskt bankkonto. Se om PromptPay.
Dricks är inte kutym på gatan. Att avrunda uppåt några baht är vänligt men inte förväntat. Se om dricks.
Prisutvecklingen
Gatumat har blivit dyrare de senaste åren, i takt med att råvaror och gas stigit. En nudelsoppa som kostade fyrtio baht för fem år sedan kostar sextio i dag.
Det är fortfarande billigt mätt med svenska mått — sexton kronor för en måltid — men det förklarar varför äldre reseguider och forumtrådar anger priser som inte längre stämmer. Var skeptisk mot siffror utan årtal.
Vanliga frågor
Kan man pruta?
Nej, inte på mat. Priserna är fasta och marginalerna små.
Är dyrare stånd bättre?
Nej. Sambandet mellan pris och kvalitet är svagt; sambandet mellan kö och kvalitet är starkt.
Vad kostar en hel dag?
150–250 baht om du äter uteslutande gatumat.
Finns det stånd som tar kort?
Praktiskt taget inga.
Se vad saker kostar på marknaderna.
Vad som driver priset på ett stånd
Marginalerna i gatumat är små, och priset följer råvaran mer än läget. Ett nudelstånd köper in fläsk, nudlar och grönsaker på Chatchai på morgonen och säljer samma dag — det finns inget utrymme för påslag.
Det som avviker uppåt är stånd med hyra: de på nattmarknaden betalar för platsen, de vid stranden ännu mer. Ett stånd på trottoaren utan hyra kan hålla fyrtio baht där nattmarknaden tar åttio för samma rätt.
Det förklarar också varför de bästa stånden ofta ser sämst ut. En vagn utan skylt som gör en enda rätt har lägst kostnader och högst omsättning.
Portionerna
En thailändsk portion är mindre än en svensk, och det är avsiktligt. Tanken är att man äter flera rätter, eller äter oftare.
Är du hungrig: beställ phiset, extra stor portion, för tio till tjugo baht mer. Det står sällan på menyn men förstås överallt.
Var maten är som färskast
Tiden på dygnet påverkar både pris och kvalitet mer än platsen gör.
Morgonstånden lagar från råvara som kom in samma morgon och är slut vid tio. Nattmarknaden lagar löpande men har längre framförhållning. Och det som står framme på eftermiddagen i värmen är det du ska undvika, oavsett var det säljs.
Regeln som fungerar: ät där det lagas medan du väntar. En vagn med kö och en het panna är säkrare och godare än ett fat under plastfolie.
Att beställa utan meny
De flesta gatustånd har ingen meny, och det är sällan ett problem. Rätterna står framme eller framgår av vad som ligger på grillen.
Metoden: peka på det du vill ha, håll upp fingrar för antal, och betala när du får maten. Vill du ha det milt säger du mai phet; vill du ha det med dig säger du sai tung.
Ett stånd som gör en enda rätt behöver inte fler ord än så. Det är också därför gatumat går snabbare än restaurang.
Vad hygienen faktiskt avgörs av
Inte av hur ståndet ser ut, utan av omsättningen. En vagn som säljer hundra portioner om dagen lagar färskt hela tiden; ett stånd med tre kunder har mat som stått framme.
Titta efter kö, och ät det som lagas medan du väntar. Se om gatumatens säkerhet.
Vad en vecka kostar
Äter du uteslutande gatumat landar en vecka på 1 000–1 800 baht per person — under femhundra kronor för alla måltider i sju dagar.
Blandar du med restaurangbesök några kvällar hamnar du på 2 500–4 000 baht. Äter du på turistrestauranger varje kväll blir det 6 000–10 000. Skillnaden handlar helt om var du väljer att äta, inte om hur mycket.