Thailändsk mat är nästan helt mjölkfri – kokosmjölk används i stället för komjölk, och en majoritet av den thailändska befolkningen är själv laktosintolerant. Undantagen är kaffe och te med kondenserad mjölk, smoothies och västerländska rätter. Säg mai sai nom – ingen mjölk. Laktasstabletter finns på apotek.
Varför Thailand är enkelt
Mjölk har historiskt inte ingått i det sydostasiatiska köket, och en stor majoritet av den vuxna thailändska befolkningen saknar förmågan att bryta ner laktos. Maten är byggd därefter.
Där ett europeiskt kök använder grädde, smör eller ost använder det thailändska kokosmjölk, olja och fisksås. Det betyder att curryer, wokrätter, soppor, sallader och grillat i praktiken alltid är mjölkfria.
Du kan alltså beställa fritt från en thailändsk meny utan att fråga. Det är en frihet den som är laktosintolerant sällan har på resa.
De få ställen mjölk faktiskt finns
Kaffe och te
Det stora undantaget. Thailändskt iskaffe (oliang) och iste (cha yen) görs med kondenserad och evaporerad mjölk, och det är själva kärnan i drycken.
Be om mai sai nom — utan mjölk — eller beställ svart kaffe, kafae dam. Kaféer med espressomaskin har numera nästan alltid sojamjölk, och allt oftare havremjölk.
Smoothies och shakes
Fruktshakes görs oftast på frukt, is och sockersirap, men vissa stånd tillsätter kondenserad mjölk eller yoghurt. Fråga, eller titta på vad som står på bänken.
Desserter
Thailändska desserter bygger på kokosmjölk och är därmed säkra. Glass är undantaget: kokosglass går bra, men de västerländska sorterna innehåller mjölk.
Västerländsk mat
Pizza, pasta, gratänger, såser och bakverk innehåller mjölk som vanligt. Det är på turistrestaurangerna du behöver vara uppmärksam, inte på de thailändska.
Enstaka fusionrätter
Tom yam med grädde och "creamy" varianter av thailändska rätter förekommer på restauranger som anpassat sig efter utländska gäster. Det är en modern avvikelse, inte tradition.
Att säga det på thai
| Svenska | Thailändska | Uttal |
|---|---|---|
| Ingen mjölk | ไม่ใส่นม | mai sai nom |
| Svart kaffe | กาแฟดำ | kafae dam |
| Jag kan inte äta mjölk | กินนมไม่ได้ | kin nom mai dai |
| Sojamjölk | นมถั่วเหลือง | nom thua lueang |
Ordet nom täcker mjölk generellt. Det räcker för att bli förstådd i de allra flesta sammanhang.
Laktastabletter och alternativ i butik
Laktastabletter finns på apotek i Hua Hin, ofta under internationella varumärken, för 200–500 baht per förpackning. Du behöver inte recept.
I stormarknaderna finns:
- Sojamjölk — billigast och finns överallt, 20–45 baht
- Mandelmjölk och havremjölk — i de större butikerna, 60–120 baht
- Laktosfri komjölk — förekommer, men inte säkert
- Kokosmjölk — i alla former, mycket billigt
Se om apoteken.
Om magen ändå krånglar
Värt att veta: magbesvär på resa i Thailand beror oftare på ovan mat, mycket chili eller en infektion än på laktos. Symtomen kan likna varandra.
Är besvären ihållande, med feber eller blod, är det inte laktos. Se vad du gör om du blir magsjuk.
Vanliga frågor
Innehåller kokosmjölk laktos?
Nej. Det är en växtprodukt trots namnet.
Är pad thai mjölkfri?
Ja, alltid.
Finns laktosfri glass?
Kokosglass finns överallt och är naturligt mjölkfri.
Måste jag ta med tabletter hemifrån?
Nej, de finns på apotek. Ta med några för första dygnen.
Att äta ute utan att fråga
Det ovanliga med Thailand är att du kan beställa i princip vad som helst från en thailändsk meny utan att ställa en enda fråga om mjölk.
Curryer, wokrätter, soppor, sallader, grillat, nudlar och ris är mjölkfria av tradition, inte av anpassning. Det gäller både restauranger och gatukök, och det gäller oavsett om personalen förstår vad laktos är.
Det är en frihet som är svår att uppskatta förrän man haft den. På de flesta resmål innebär laktosintolerans ständiga frågor och en viss risk vid varje måltid. Här gör den det inte.
Var uppmärksamheten behövs
Tre situationer kräver att du frågar. Kaffe och te, där kondenserad mjölk är standard. Smoothies, där vissa stånd tillsätter yoghurt. Och all västerländsk mat, där reglerna är desamma som hemma.
Ett fjärde och mindre uppenbart fall: fusionrätter på turistrestauranger. "Creamy tom yam" och liknande är en modern anpassning som ibland görs med grädde. På ett thailändskt ställe förekommer det inte.
Att laga själv
Har du kök blir det ännu enklare. Kokosmjölk finns i varje butik i burk och kartong, är billigt och fungerar i allt där ett svenskt recept vill ha grädde.
Sojamjölk säljs kyld och rumstempererad överallt, och havremjölk finns i de större stormarknaderna. Laktosfri komjölk förekommer men är inte tillförlitlig att räkna med.
Det som är svårt är ost. Utbudet är importerat och dyrt, och laktosfria varianter finns sällan. Det är en av få saker som är enklare hemma.
Det thailändska ordet för mjölk
Nom täcker mjölk generellt och används om både komjölk och sojamjölk — den senare heter nom thua lueang, bönmjölk.
Det gör att mai sai nom, "ingen mjölk", förstås överallt men ibland tolkas som att du inte vill ha någon mjölkliknande dryck alls. Vill du ha sojamjölk i stället: säg sai nom thua lueang.
På kaféer med espressomaskin används numera ofta det engelska ordet, och "soy milk" eller "oat milk" fungerar utmärkt.
Om du är osäker på en rätt
Fyra frågor räcker för att täcka nästan allt: innehåller den mjölk, grädde, smör eller ost? På thailändsk mat är svaret nej på alla fyra i praktiskt taget varje rätt.
Det enda område där du bör vara systematisk är drycker. Där är mjölk regel snarare än undantag, och det är där misstagen sker.
Andra intoleranser i thailändsk mat
Är du känslig för mer än laktos är bilden en annan. Fisksås och räkpasta finns i praktiskt taget allt, jordnötter används brett och soja är vanligt.
Glutenintolerans är hanterbart eftersom riset dominerar, men sojasås innehåller vete och används i wokrätter. Nötallergi kräver mest försiktighet, eftersom jordnötter tillsätts som topping efteråt och därför sällan nämns i beskrivningen.