Stationen är öppen dygnet runt och gratis, och ligger cirka en kilometer från stranden mitt i centrum. Den röd-och-gula träpaviljongen bredvid perrongen är en kunglig väntsal, flyttad hit på 1960-talet. Räkna med tjugo minuter. Bäst ljus tidig morgon eller sen eftermiddag.
Varför stationen finns
Södra stambanan nådde Hua Hin 1911, och det förändrade allt. Innan järnvägen var Hua Hin en fiskeby vid en strand som ingen kom till. Efter järnvägen kunde Bangkoks överklass ta sig hit på några timmar, och inom ett decennium hade kungahuset byggt sommarpalats och det första strandhotellet stod klart.
Stationen är alltså inte en byggnad i staden — den är anledningen till att staden ser ut som den gör. Det är också därför den vårdats så noga: den röda träarkitekturen med snidade gavlar och gula lister har underhållits i över hundra år.
Den kungliga väntsalen
Den fristående paviljongen bredvid perrongen är stationens verkliga sevärdhet. Den byggdes ursprungligen i Nakhon Pathom som ett kungligt lusthus vid Sanam Chandra-palatset, och flyttades hit på 1960-talet för att fungera som väntsal när kungafamiljen reste med tåg.
Byggnaden är i traditionell thailändsk träarkitektur: upphöjd på pålar, öppna sidor, snidade gavelspetsar och ett flerskiktat tak. Den är röd och gul — färger med kunglig konnotation — och står i skarp kontrast till den grå betongperrongen bredvid.
Du får inte gå in, men du kan gå runt den och fotografera fritt.
Vad du ser i övrigt
- Stationsbyggnaden i trä med biljettluckor som ser ut som 1950-talet.
- Perrongen med gamla emaljskyltar och bänkar.
- Ånglokomotivet som står uppställt som monument.
- Blomsterrabatterna — stationen har vunnit priser för sin trädgård, och den sköts av personalen.
- Vardagen. Det här är en fungerande station. Tåg kommer och går, försäljare bär kylboxar längs perrongen, folk sover på bänkarna i väntan. Det är hälften av charmen.
Praktiskt
- Öppet: dygnet runt, ingen entré.
- Läge: Damnernkasem Road, cirka en kilometer från stranden. Tio minuters promenad från nattmarknaden.
- Tid: tjugo minuter räcker, en halvtimme om du väntar in ett tåg.
- Bäst ljus: tidig morgon före klockan nio, eller efter fyra. Mitt på dagen är kontrasten hård och den röda färgen blir platt.
- Toaletter finns på stationen.
Kombinera med
Stationen ligger så centralt att den passar in i vilken dag som helst. Klassikern är att gå dit på förmiddagen, fortsätta till Chatchai-marknaden fem minuter bort för lunch, och sedan ner till stranden.
Åker du tåg härifrån blir besöket gratis i praktiken. Tåget till Bangkok tar fyra timmar och kostar 170–380 baht i andra klass — se tågguiden.
Att fotografera
Paviljongen är stadens mest fotograferade motiv, och det märks på helger då thailändska besökare köar för porträtt framför den.
Vill du ha den för dig själv: kom före klockan åtta. Då är ljuset dessutom som bäst, med solen snett från havet i öster. Undvik att ställa dig på spåret — det är en aktiv bana, och tågen kommer tystare än du tror.
Vanliga frågor
Går det att gå in i den kungliga paviljongen?
Nej. Du får gå runt den och fotografera.
Måste man ha biljett för att gå in på perrongen?
Nej, stationen är öppen.
Är det värt ett besök om man inte ska åka tåg?
Ja. Det är den enda byggnaden i Hua Hin som berättar varför staden finns, och den tar tjugo minuter.
Går tåget härifrån till Bangkok?
Ja, ungefär tio avgångar per dag i vardera riktningen. Fjärrtågen går från Krung Thep Aphiwat Central Terminal i Bangkok, inte från gamla Hua Lamphong.
Se också Hua Hin centrum och 25 saker att göra i Hua Hin.
Järnvägen som byggde staden
Södra stambanan var ett kungligt projekt, drivet av Rama V och fullbordat under Rama VI. Syftet var strategiskt — att binda ihop riket söderut mot Malackahalvön innan kolonialmakterna hann före — men effekten på Hua Hin var en helt annan.
Plötsligt låg fiskebyn tre timmar från Bangkok. Kungafamiljen började komma, hovet följde efter, och 1922 stod det första strandhotellet klart, byggt av järnvägen själv. Hua Hin blev Thailands första badort, ett decennium innan Pattaya fanns på kartan och ett halvsekel före Phuket.
Den kungliga kopplingen förklarar också varför staden ser ut som den gör i dag. Byggnadshöjden är begränsad, ordningsmakten är synlig, och nattlivet har aldrig utvecklats i samma riktning som på andra thailändska badorter. Allt det går tillbaka till att järnvägen kom hit först och tog med sig hovet.
Tåget som transportmedel i dag
Stationen är ingen museibyggnad. Ungefär tio tåg om dagen stannar i vardera riktningen, och för många boende är tåget fortfarande det självklara sättet att ta sig till Bangkok.
Andra klass med fläkt kostar 170–260 baht och tar fyra timmar. Det är långsammare än minibussen men behagligare, och du ser saltdammarna vid Samut Songkhram och risfälten som bilvägen missar.
Södra stambanan fortsätter ner mot Chumphon, Surat Thani och Malaysia, vilket gör Hua Hin till en praktisk startpunkt för den som vill vidare söderut utan att flyga.