Plearn Wan ligger vid Phetkasem Soi 38 i norra Hua Hin och är en rekonstruerad handelsgata i 1950-talsstil. Fri entré till området; du betalar för det du köper. Öppet från förmiddag till kväll. Räkna med en timme. Bäst för familjer och fotografer — den som söker äkta historia bör åka till Mrigadayavan i stället.
Vad det är
Plearn Wan är inte en bevarad by utan en byggd. Namnet är en ordlek på phloen (nöje) och wan (söt eller dag), och anläggningen uppfördes på 2000-talet som en rekonstruktion av en thailändsk handelsgata från 1950- och 60-talen.
Två våningar trähus i rad kring en gata, med plåtskyltar, gamla reklamaffischer, träfönsterluckor och butiker som säljer sådant thailändare i femtioårsåldern minns från barndomen.
Det är alltså en kuliss, och den är inte det minsta hemlighetsfull med det. Poängen är stämningen, inte autenticiteten.
Vad som finns där
- Godis- och snacksbutiker med thailändska klassiker i lösvikt och gammaldags förpackningar.
- Kaféer med iskaffe och bakverk, i inredning från epoken.
- Apoteksmuseum och en gammaldags frisersalong som mest är till för att titta på.
- Småbutiker med leksaker, souvenirer och kläder.
- Ett litet nöjesfält med pariserhjul och karuseller, öppet på kvällar och helger.
- Enkla matställen med nudlar och grillat.
Utbudet är litet. Det tar en timme att gå igenom hela, och det är ungefär den tid platsen förtjänar.
Vem det passar
Familjer med barn. Nöjesfältet är litet men fungerar för yngre barn, och godisbutikerna är en säker succé.
Fotografer. Kulissen är genomarbetad och ljussatt, och på kvällen när lamporna tänds är det en av de mest fotogeniska platserna i staden.
Den som vill förstå thailändsk nostalgi. Vad thailändare längtar tillbaka till säger något om landet, och här är det utställt.
Passar sämre för: den som söker historia. Det finns ingenting äkta gammalt här, och den som väntar sig det blir besviken.
Praktiskt
| Post | Uppgift |
|---|---|
| Läge | Phetkasem Soi 38, norra Hua Hin |
| Entré | Gratis till området |
| Öppet | Från förmiddag till cirka 22, längre på helger |
| Tidsåtgång | Cirka 1 timme |
| Karuseller | 20–60 baht per åktur |
| Kaffe och bakverk | 60–150 baht |
Vardagar mitt på dagen kan delar av butikerna vara stängda. Kvällar och helger är hela anläggningen i drift.
Bästa tiden att gå
Skymningen, mellan sex och åtta. Då tänds lamporna, karusellerna går, och kulissen fungerar som den är tänkt.
Mitt på dagen är det varmt, halvtomt och tydligare att det är en konstruktion. Ljuset är dessutom hårt för foton.
Att komma dit
- Songthaew längs Phetkasem norrut, 20–30 baht.
- Grab eller tuktuk från centrum, 80–200 baht.
- Moped — parkering finns.
Från centrala Hua Hin tar det tio minuter.
Vad du kan kombinera det med
Plearn Wan ligger i samma riktning som Cicada Market och Hua Hin Hills, och norrut mot Mrigadayavan-palatset.
En kväll som fungerar: Plearn Wan i skymningen, sedan Cicada Market om det är fredag till söndag. Båda ligger norrut och kräver ingen planering.
Se om Cicada Market.
Vad du bör köpa
Det thailändska godiset i lösvikt är det som är värt pengarna — kokosgodis, tamarindkarameller, torkad frukt. Priserna är rimliga och det är en bättre souvenir än magneterna på nattmarknaden.
Kläderna och prydnadssakerna är däremot dyrare än på marknaderna och sällan bättre.
Vanliga frågor
Kostar det något att komma in?
Nej, området är gratis. Du betalar bara för det du köper.
Finns det hotell där?
Det har funnits rum i anläggningen. Kontrollera aktuell status vid bokning.
Är det värt ett besök?
Som en timme på kvällen, ja. Som ett halvdagsmål, nej.
Passar det för äldre barn?
Tonåringar tycker ofta att det är litet. Yngre barn gillar det.
Se kungliga palats och kulturmiljöer.
Nostalgin som fenomen
Plearn Wan är inte ensam. Retroanläggningar av samma slag har byggts på flera platser i Thailand de senaste tjugo åren, och de riktar sig nästan uteslutande till thailändska besökare.
Det som återskapas är perioden från 1950-talet till 1970-talet — decennierna när Thailand industrialiserades och när dagens fyrtio- till sextioåringar växte upp. Plåtskyltarna, godissorterna och möblerna är samma som i deras barndomsminnen.
Det förklarar varför platsen känns lite obegriplig för en svensk besökare. Referenserna är inte våra, och nostalgi fungerar bara för den som var med. Att titta på den som utomstående är ändå intressant just därför: det säger något om vad ett samhälle saknar.
Vad du fotograferar
Fotografiskt är Plearn Wan bättre än det är som besöksmål, och det är värt att gå dit med kameran snarare än plånboken.
Det som fungerar: gatuvyn i skymningen när glödlamporna tänds, detaljerna i plåtskyltarna, trappuppgångarna mellan våningarna och pariserhjulet mot kvällshimlen. Trähusens andra våning ger utblickar ner över gatan som är svåra att få någon annanstans i staden.
Det som inte fungerar är mitt på dagen, när solen står rakt ner och kulissen ser ut som vad den är. Kom efter fem.